http://www.anywho.dk/
2010/06/30
2010/06/22
Liv Strömquist; "Einsteins Fru"
Diskussion kring komplexa frågor som inte slutar med givna svar.
Bl a serien kring könskvotering. Liv illustrerar den naiva idén bakom att "lösa" kvinnornas utsatthet med att kvotera in dem i styrelser. Å andra sidan är det ett steg att föredra istället för motpartens alternativ - typ att jämnställdhet = att anställa kvinnor som pigor.
Eller den Amerikanska populärkulturens influerande på omvärlden. Att man växt upp till Stings obskyrda låttexter, följt Britney och Lindsays ointressanta livsöden och hyllat Elvlis Presley likt en kung. Detta har blivit verklighetsförankringen. En norm som omvärlden passivt har tagit till sig utan reflektioner kring dess egentliga innehåll.
Framförallt känner jag mig varnad för de, till synes, samstämmiga hyllningar av personer som t ex kommit fram med en matematisk formel så omvälvande att begreppet "Einstein" blivit synonymt för "Geni".
De matematiker som sedan haft användning för formeln, är förmodligen de som allra minst bryr sig om humanistiska ämnen (de valde ju natur på gymnasiet!) som att Einsteins första hustru möjliggjorde uppkomsten av denna matematiska formel - genom att vara en minst lika bra matematiker/fysiker (eller va dessa nu var) som, pga av diverse olika nedsättande beteende av sin man, aldrig fått cred för sig. En av alla dessa kvinnliga historier som tyvärr inte fått lika mycket plats i böckerna. Why?
Men innan jag tar till mig detta som en ny sanning - ska jag källkritiskt kolla upp detta i den mån jag kan. Tills dess ska jag inte moraliserna kring det eftersom jag vet faktiskt inte om det stämmer eller ej.
(Obs härmed följer en klyscha!) Ju mer man lär sig, desto mindre vet man.
Mer kring svenska serier:
http://www.dn.se/dnbok/liv-stromquist-einsteins-fru-1.782314
http://www.dn.se/kultur-noje/svenska-serier-pa-usa-export-1.637630
http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/serietecknare-liv-stromquist-tankesmedjan-p3-prego-1.1028134
Bl a serien kring könskvotering. Liv illustrerar den naiva idén bakom att "lösa" kvinnornas utsatthet med att kvotera in dem i styrelser. Å andra sidan är det ett steg att föredra istället för motpartens alternativ - typ att jämnställdhet = att anställa kvinnor som pigor.
Eller den Amerikanska populärkulturens influerande på omvärlden. Att man växt upp till Stings obskyrda låttexter, följt Britney och Lindsays ointressanta livsöden och hyllat Elvlis Presley likt en kung. Detta har blivit verklighetsförankringen. En norm som omvärlden passivt har tagit till sig utan reflektioner kring dess egentliga innehåll.
Framförallt känner jag mig varnad för de, till synes, samstämmiga hyllningar av personer som t ex kommit fram med en matematisk formel så omvälvande att begreppet "Einstein" blivit synonymt för "Geni".
De matematiker som sedan haft användning för formeln, är förmodligen de som allra minst bryr sig om humanistiska ämnen (de valde ju natur på gymnasiet!) som att Einsteins första hustru möjliggjorde uppkomsten av denna matematiska formel - genom att vara en minst lika bra matematiker/fysiker (eller va dessa nu var) som, pga av diverse olika nedsättande beteende av sin man, aldrig fått cred för sig. En av alla dessa kvinnliga historier som tyvärr inte fått lika mycket plats i böckerna. Why?
Men innan jag tar till mig detta som en ny sanning - ska jag källkritiskt kolla upp detta i den mån jag kan. Tills dess ska jag inte moraliserna kring det eftersom jag vet faktiskt inte om det stämmer eller ej.
(Obs härmed följer en klyscha!) Ju mer man lär sig, desto mindre vet man.
Mer kring svenska serier:
http://www.dn.se/dnbok/liv-stromquist-einsteins-fru-1.782314
http://www.dn.se/kultur-noje/svenska-serier-pa-usa-export-1.637630
http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/serietecknare-liv-stromquist-tankesmedjan-p3-prego-1.1028134
2010/06/18
Klädtendenser i förhållande till ett modernt samhälle
http://www.fokus.se/2009/05/klader-i-kristid/
"Den trasiga och lite skitiga looken blir recessionens perfekta antimode – paralleller dras till punkens deprimerande 70-tal och grungens lika deprimerande 90-tal. På liknande sätt tolkas extravaganta och färgsprakande plagg som ett livsbejakande långfinger mot tidens undergångsstämning.
Anja Cronberg, redaktör för Acne Paper, beskriver modevärldens förhållande till den ekonomiska krisen som tvehövdat. Å ena sidan satsar många klädföretag på säkra kommersiella kort, vilket tenderar att göra modet mer klassiskt. Å andra sidan menar hon att krisen innebär ett uppsving för kreativiteten; i en tid där få designers kan räkna med att tjäna pengar blir nytänkandet själva belöningen.
– I denna paradoxens värld tror jag bara att vi kan analysera krisens inverkan på modet med the wisdom of hindsight, säger hon.
Forskare inom det modevetenskapliga området menar att mode kan betraktas som ett komplext kommunikationssystem. Med våra kläder förmedlar vi olika budskap – markerar social tillhörighet, skapar och formar vår identitet – och våra kroppar – men bidrar också till den kultur vi lever i. I en understreckare i SvD (19/2 2006) konstaterade Martin Wottle, historiker vid Södertörns högskola, att man alltid signalerar någonting med det man har på sig: »Kläder är sannolikt den enda konsumtion som inte går att hålla helt privat. Vilka möbler vi har, vad och hur vi äter, vilka böcker vi läser, allt går att hålla utom räckhåll för omvärlden. Men så knappast våra kläder.«
Sett ur det perspektivet är det inte konstigt att vi läser in tidsandan, Zeitgeist, i vår beklädnad. Och nu gör allt för att försöka förklara och »tolka« krisen."
Samtidigt menar flera forskare, som modenestorn Elizabeth Wilson som skrivit »Adorned in Dreams«, att kopplingarna som görs mellan samhällets omdaningar och modets svängningar ofta är ytliga och schablonmässiga. Wilson tar cylinderhattens sorti som exempel och att den skulle signalera demokratins intåg. Linda Leopold, moderedaktör på Bon Magazine, menar att det är svårt atttyda samband mellan modet och konjunkturen.
– Den berömda »kjollängdsteorin«, som går ut på att trender i kjollängder går hand i hand med börsens uppgång och fall är lika tillförlitlig som att spå i kaffesump. Ett myller av trender pågår numera parallellt och därför är det svårt att generalisera.
Magdalena Petersson McIntyre, modeforskare på Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att modejournalistiken väldigt kvickt snappar upp att det är en ekonomisk kris och att den kommer att prägla trenderna.
– Det finns en stark föreställning om att mode passivt återspeglar det som händer i samhället. Men modevärlden är också i allra högsta grad med och skapar verkligheten.
Petersson McIntyre betonar att kläderna är ett sätt för oss att tolka vår tid. Men inte enkom. I modevärlden råder en egen logik. Hon jämför med konsten – vem skulle säga att den passivt återspeglar viktiga händelser i samhället? Mode ses fortfarande som något inte så seriöst.
– Modefältet rymmer en massa motstridiga processer. Det är ett sätt för människor att experimentera med sina kroppar. Men det kan också handla om att upprepa stereotyper och vara oerhört destruktivt. Eller förskjuta gränser för hur vi får se ut och vad vi får göra och vara otroligt befriande.
Lågkonjunkturen har inneburit en tydlig trend: man klär sig inte i pråliga statussymboler. Det är lika fel som att spruta champagne omkring sig på Stureplan. Det blir liksom osmakligt. Det betyder inte att lyxkonsumtionen är död, den har bara tagit sig andra uttryck. Ta bara vårens fluga – det anrika franska modehuset Balmains söndertrasade jeans. De celebra och rika hostar gladeligen upp mellan 10 000 och 20 000 kronor för lite trasat denim. Då är det frestande att tro att det handlar om klassturism. Snorrikt folk som vill bli som »vanligt folk«.
Men enligt Anja Cronberg har jakten på social status bara ersatts av en annan statussymbol: äkthet.
– Historiskt har patina används av överklassen för att distansera sig från nyrika sociala klättrare. I dag vill vi vara »äkta«. I en kultur där social status har ersatts av vikten av autenticitet kommer patina på plagg att i stället påvisa att plagget är »the real thing« och således även att den som bär plagget är detsamma.
Varje försök att fånga modet – flådigt? fejk? enkelt? extravagant?, slutar med kapitulation inför det oförutsägbara. Vare sig det är kristider eller ej."
Liksom med alla journalistik sker ofta en viss överanalys - även i modebranschen.
Att vissa plagg faktiskt har tågat in pga av t.ex. ökad demokratisering och jämlikhet är förmodligen ett faktum. Mer avslappnat från de övre klasserna - och desto mer prydliga från de lägre (känns alltid lika ofräscht att använda sig av begreppet "klasser"). Kjollängdsteorin - den tid då det var revolutionerande - kunde nog också stämma in på en västerländsk verklighet. Men då dagens världsmedborgare ser mindre till "lämplighetsgrad" och mer till nyhets-/trend- och spänningsgrader, bör man definitivt skrota hela idén och finna nya intressanta infallsvinklar. Men visst kan det fungera i vissa konservativa miljöer - eventuellt i någon utkant av (nord)Amerikat?
"Den trasiga och lite skitiga looken blir recessionens perfekta antimode – paralleller dras till punkens deprimerande 70-tal och grungens lika deprimerande 90-tal. På liknande sätt tolkas extravaganta och färgsprakande plagg som ett livsbejakande långfinger mot tidens undergångsstämning.
Anja Cronberg, redaktör för Acne Paper, beskriver modevärldens förhållande till den ekonomiska krisen som tvehövdat. Å ena sidan satsar många klädföretag på säkra kommersiella kort, vilket tenderar att göra modet mer klassiskt. Å andra sidan menar hon att krisen innebär ett uppsving för kreativiteten; i en tid där få designers kan räkna med att tjäna pengar blir nytänkandet själva belöningen.
– I denna paradoxens värld tror jag bara att vi kan analysera krisens inverkan på modet med the wisdom of hindsight, säger hon.
Forskare inom det modevetenskapliga området menar att mode kan betraktas som ett komplext kommunikationssystem. Med våra kläder förmedlar vi olika budskap – markerar social tillhörighet, skapar och formar vår identitet – och våra kroppar – men bidrar också till den kultur vi lever i. I en understreckare i SvD (19/2 2006) konstaterade Martin Wottle, historiker vid Södertörns högskola, att man alltid signalerar någonting med det man har på sig: »Kläder är sannolikt den enda konsumtion som inte går att hålla helt privat. Vilka möbler vi har, vad och hur vi äter, vilka böcker vi läser, allt går att hålla utom räckhåll för omvärlden. Men så knappast våra kläder.«
Sett ur det perspektivet är det inte konstigt att vi läser in tidsandan, Zeitgeist, i vår beklädnad. Och nu gör allt för att försöka förklara och »tolka« krisen."
Samtidigt menar flera forskare, som modenestorn Elizabeth Wilson som skrivit »Adorned in Dreams«, att kopplingarna som görs mellan samhällets omdaningar och modets svängningar ofta är ytliga och schablonmässiga. Wilson tar cylinderhattens sorti som exempel och att den skulle signalera demokratins intåg. Linda Leopold, moderedaktör på Bon Magazine, menar att det är svårt atttyda samband mellan modet och konjunkturen.
– Den berömda »kjollängdsteorin«, som går ut på att trender i kjollängder går hand i hand med börsens uppgång och fall är lika tillförlitlig som att spå i kaffesump. Ett myller av trender pågår numera parallellt och därför är det svårt att generalisera.
Magdalena Petersson McIntyre, modeforskare på Centrum för konsumtionsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att modejournalistiken väldigt kvickt snappar upp att det är en ekonomisk kris och att den kommer att prägla trenderna.
– Det finns en stark föreställning om att mode passivt återspeglar det som händer i samhället. Men modevärlden är också i allra högsta grad med och skapar verkligheten.
Petersson McIntyre betonar att kläderna är ett sätt för oss att tolka vår tid. Men inte enkom. I modevärlden råder en egen logik. Hon jämför med konsten – vem skulle säga att den passivt återspeglar viktiga händelser i samhället? Mode ses fortfarande som något inte så seriöst.
– Modefältet rymmer en massa motstridiga processer. Det är ett sätt för människor att experimentera med sina kroppar. Men det kan också handla om att upprepa stereotyper och vara oerhört destruktivt. Eller förskjuta gränser för hur vi får se ut och vad vi får göra och vara otroligt befriande.
Lågkonjunkturen har inneburit en tydlig trend: man klär sig inte i pråliga statussymboler. Det är lika fel som att spruta champagne omkring sig på Stureplan. Det blir liksom osmakligt. Det betyder inte att lyxkonsumtionen är död, den har bara tagit sig andra uttryck. Ta bara vårens fluga – det anrika franska modehuset Balmains söndertrasade jeans. De celebra och rika hostar gladeligen upp mellan 10 000 och 20 000 kronor för lite trasat denim. Då är det frestande att tro att det handlar om klassturism. Snorrikt folk som vill bli som »vanligt folk«.
Men enligt Anja Cronberg har jakten på social status bara ersatts av en annan statussymbol: äkthet.
– Historiskt har patina används av överklassen för att distansera sig från nyrika sociala klättrare. I dag vill vi vara »äkta«. I en kultur där social status har ersatts av vikten av autenticitet kommer patina på plagg att i stället påvisa att plagget är »the real thing« och således även att den som bär plagget är detsamma.
Varje försök att fånga modet – flådigt? fejk? enkelt? extravagant?, slutar med kapitulation inför det oförutsägbara. Vare sig det är kristider eller ej."
Liksom med alla journalistik sker ofta en viss överanalys - även i modebranschen.
Att vissa plagg faktiskt har tågat in pga av t.ex. ökad demokratisering och jämlikhet är förmodligen ett faktum. Mer avslappnat från de övre klasserna - och desto mer prydliga från de lägre (känns alltid lika ofräscht att använda sig av begreppet "klasser"). Kjollängdsteorin - den tid då det var revolutionerande - kunde nog också stämma in på en västerländsk verklighet. Men då dagens världsmedborgare ser mindre till "lämplighetsgrad" och mer till nyhets-/trend- och spänningsgrader, bör man definitivt skrota hela idén och finna nya intressanta infallsvinklar. Men visst kan det fungera i vissa konservativa miljöer - eventuellt i någon utkant av (nord)Amerikat?
2010/06/17
Tre olika sätt att se på saken, och ännu ett.
" [...] På Edelstein får vi aldrig veta servitörernas riktiga namn eller ålder. Här inne är alla 15-17 år, och när vi frågar om de alltid varit intresserade av mangakultur spärrar de förnärmat upp ögonen:
- Vad menar ni med det? Det är något vi aldrig hört talas om.
Nej, just det, vi glömde. Självklart finns inte manga i det tidiga 1900-talets Tyskland."
" [...] Vi känner oss aningen förvirrade - samtliga småsystrar uppges vara 16 år, och managern, en skoluniformsklädd tjej i tjugoårsåldern som bestämt hävdar att hon också är 16, menar att Nagomi "vill fånga stämningen av en skolfest". Men inte kan det väl vara riktigt att japanska gymnasiefester inkluderar en Nalle Puh-hörna och motsvarigheten till Smurfhits? Kan det vara så att många gärna föreställer sig att deras lillasyster är bra mycket yngre än lagliga 16 år?
Vi frågar vår lillasyster, Ku-chan, vad hon gillar med sitt jobb.
- Att jag kan prata otakuspråk med dem, det kan jag inte med mina vanliga vänner, säger hon. Sämst är de som vill vara elak storebror och ger mig order. "
" [...] I neonblinkande nöjesdistriktet Shibuya ligger Butler's Café. Vid dörren står två levande Kendockor, Davies från Kanada och William från USA, svidade i finkostymer och fluga. När dörren öppnas bugar de, smäller av ett gnistrande leende och ropar på engelska:
- Välkommen, min prinsessa! Vad önskar Ni i dag, kära prinsessa?
Vid borden serveras besökarna te, bubbelvin, bakelser eller crêpes, och på menyn finns aktiviteter som "Let's try English!" (alla butlers är västerländska), lägga pussel eller posera på bild med en butler. Tar man en lektion i engelska får man en pratstund på köpet."
Skrämmande och uppfriskande.
Platsen i fråga, finns den verkligen på denna jord? De extrema företeelserna känns desto mer tilltalande än våra västerländska motsvarande absurditeter - typ prinsessbröllop.
http://www.dn.se/kultur-noje/fika-hos-butlers-och-kattungar-i-tokyo-1.774114
- Vad menar ni med det? Det är något vi aldrig hört talas om.
Nej, just det, vi glömde. Självklart finns inte manga i det tidiga 1900-talets Tyskland."
" [...] Vi känner oss aningen förvirrade - samtliga småsystrar uppges vara 16 år, och managern, en skoluniformsklädd tjej i tjugoårsåldern som bestämt hävdar att hon också är 16, menar att Nagomi "vill fånga stämningen av en skolfest". Men inte kan det väl vara riktigt att japanska gymnasiefester inkluderar en Nalle Puh-hörna och motsvarigheten till Smurfhits? Kan det vara så att många gärna föreställer sig att deras lillasyster är bra mycket yngre än lagliga 16 år?
Vi frågar vår lillasyster, Ku-chan, vad hon gillar med sitt jobb.
- Att jag kan prata otakuspråk med dem, det kan jag inte med mina vanliga vänner, säger hon. Sämst är de som vill vara elak storebror och ger mig order. "
" [...] I neonblinkande nöjesdistriktet Shibuya ligger Butler's Café. Vid dörren står två levande Kendockor, Davies från Kanada och William från USA, svidade i finkostymer och fluga. När dörren öppnas bugar de, smäller av ett gnistrande leende och ropar på engelska:
- Välkommen, min prinsessa! Vad önskar Ni i dag, kära prinsessa?
Vid borden serveras besökarna te, bubbelvin, bakelser eller crêpes, och på menyn finns aktiviteter som "Let's try English!" (alla butlers är västerländska), lägga pussel eller posera på bild med en butler. Tar man en lektion i engelska får man en pratstund på köpet."
Skrämmande och uppfriskande.
Platsen i fråga, finns den verkligen på denna jord? De extrema företeelserna känns desto mer tilltalande än våra västerländska motsvarande absurditeter - typ prinsessbröllop.
http://www.dn.se/kultur-noje/fika-hos-butlers-och-kattungar-i-tokyo-1.774114
2010/06/10
"Daddy Leave in Sweden"
via DNs artikel
Kunde ha blivit Petters skivomslag.
http://fuckyeahpetter.tumblr.com/
In Sweden, the Men Can Have It All
"From trendy central Stockholm to villages in the rugged forest south of the Arctic Circle, more and more Swedish fathers are taking a larger role in raising children."
http://www.nytimes.com/slideshow/2010/06/09/world/europe/10sweden-femalefactor-ss.html
Blir återigen chockad och nyfiken, häpen och mållös, frustrerad och lycklig.
Det har visserligen ältats en del. Jag vet.
Om inte annat kan man göra sin pappaledighet till ännu ett sjuuukt trendigt val.
"Titta, en pappa som tar hand om sitt barn - vad gulligt!"
Alla 70-/80-talister går igång på sådant. Ungefär som att "Sex & the City" vore nyskapande. Visst är en mogen och medveten man het. Det går fortfarande bra att göra ett företag av att vara pappaledig år 2010.
Är Carlos Rojas verkligen en innovatör?
http://www.klartjagskavarahemma.se/
Artikeln inleds av ett praktexempel. En ex-soldat, numera jägare med flera andra egenskaper som platsar in i denna forntidsnorm. För att bevisa att denne man är ju faktiskt en riktig man!
Längre in i artikeln får man veta att svenska kvinnor, ibland, kan bli frustrerade över att män känner press att vara så politiskt korrekta att de inte ens vågar flörta på krogen.
Flörta = Vadå? Är det skinnvästen som taffsar? Charmigt?
Vill ännu en gång betona: "Politiskt korrekta".
Sug på den du!
In the land of icebjörnar...
Do you feel my frustration?
Jag tycker mycket om velour!
Kunde ha blivit Petters skivomslag.
http://fuckyeahpetter.tumblr.com/
In Sweden, the Men Can Have It All
"From trendy central Stockholm to villages in the rugged forest south of the Arctic Circle, more and more Swedish fathers are taking a larger role in raising children."
http://www.nytimes.com/slideshow/2010/06/09/world/europe/10sweden-femalefactor-ss.html
Blir återigen chockad och nyfiken, häpen och mållös, frustrerad och lycklig.
Det har visserligen ältats en del. Jag vet.
Om inte annat kan man göra sin pappaledighet till ännu ett sjuuukt trendigt val.
"Titta, en pappa som tar hand om sitt barn - vad gulligt!"
Alla 70-/80-talister går igång på sådant. Ungefär som att "Sex & the City" vore nyskapande. Visst är en mogen och medveten man het. Det går fortfarande bra att göra ett företag av att vara pappaledig år 2010.
Är Carlos Rojas verkligen en innovatör?
http://www.klartjagskavarahemma.se/
Artikeln inleds av ett praktexempel. En ex-soldat, numera jägare med flera andra egenskaper som platsar in i denna forntidsnorm. För att bevisa att denne man är ju faktiskt en riktig man!
Längre in i artikeln får man veta att svenska kvinnor, ibland, kan bli frustrerade över att män känner press att vara så politiskt korrekta att de inte ens vågar flörta på krogen.
Flörta = Vadå? Är det skinnvästen som taffsar? Charmigt?
Vill ännu en gång betona: "Politiskt korrekta".
Sug på den du!
In the land of icebjörnar...
Do you feel my frustration?
Jag tycker mycket om velour!
2010/06/09
2010/06/07
Freeters och socialism i Japan
"[...]Samtidigt händer något högst oväntat i populärkulturen: Karl Marx ”Das Kapital” publicerades strax före jul i lättsmält mangaserieform och revs från hyllorna.
I fjol nyutgavs också den gamla proletärsagan ”Kanikosen” från 1926, även den i serieformat."
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article417353/Unga-drar-at-vanster-i-ett-skakat-Japan.html
Skriven av Maria Ahlgren (http://www.radarzine.com/blogg/from-tokyo-with-love/)
I fjol nyutgavs också den gamla proletärsagan ”Kanikosen” från 1926, även den i serieformat."
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article417353/Unga-drar-at-vanster-i-ett-skakat-Japan.html
Skriven av Maria Ahlgren (http://www.radarzine.com/blogg/from-tokyo-with-love/)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)